POTS-sorkens resa

Uppdatering

Idag var lugnt sagt en hektisk dag, med ett första (och sista) besök hos neurologen på Akademiska sjukhuset i Uppsala, följt av magnetröntgen på Karolinska i Huddinge.

Jag fick ett samtal i fredags om att jag fått en tid till neurologen i Uppsala nu på måndag, vilket jag valde att åka på trots att jag redan har en neurolog på Karolinska. Det har hänt förut att jag fått en tid hos samma specialist på två olika mottagningar, och varje gång frågar jag sköterskan som ringt upp mig om jag verkligen ska gå på det senare besöket. Svaret är alltid ja eftersom de inte vågar ta ställning utan en läkare, med följden att jag går på två stycken nästan identiska första besök.

Neurologen jag träffade tyckte först att det var ett slöseri av bådas tid att jag kommit, men efter en förklaring från min sida visade det sig bli ett riktigt hjälpsamt läkarbesök, där fokus låg på min huvudvärk som jag ännu inte fått någon hjälp för. För att utesluta narkolepsi typ 1 ska jag göra en lumbalpunktion på Huddinge som en del av min utredning, och då min huvudvärk blir värre desto längre jag befinner mig i sittandes eller ståendes ställning ansåg neurologen att man borde mäta trycket på min spinalvätska (cerebrospinalvätsketryck) i samband med lumbalpunktionen. Han skrev därför till Huddinge att de bör göra en mätning för att se att jag inte har för lågt eller högt tryck, samt gav mig totalförbud på Alvedon tills vidare. Därefter bar det av till Huddinge sjukhus för röntgen.

Undersökningen jag fick göra var en magnetröntgen Tesla 7, som har det starkaste magnetfältet som någonsin används inom vården (en normal MR har 1,5 tesla). Maskinen var minst fyra gånger så stor som en vanlig magnetröntgenkamera, och så stark att man blev yr av att åka in i den. Jag tillbringade en hel timme inne i den, under vilken jag sov majoriteten av tiden.

Vidare vård och sommar

I början på juli ska jag ta om blodprovet för Antifosfolipidsyndrom för att se om jag har diagnosen eller inte, men utöver det har jag ingenting planerat. Majoriteten av min tid går till att vila upp mig nu när jag äntligen är klar med skolan, blandat med en mängd firanden och annat roligt. Min kropp är helt slutkörd efter studenten, födelsedagar, fest och min studentmottagning, och nu väntar midsommar på det, men jag firar allt jag kan nu när stressen av skolan äntligen är över. Det här är även den första sommaren på tre år som jag faktiskt kan se lite sol nu när jag fått min medicin för att hålla mig vaken, och även om min POTS hållit mig sängbunden mellan allt ser jag verkligen fram emot att komma ut lite mer.