POTS-sorkens resa

Förberedelser, hur jag tog mig igenom tävlingsdagen och hur det gick.

MIN FÖRSTA TÄVLING SEDAN INNAN JAG BLEV SVÅRT SJUK!!!

Och Tubbes och min första tävling tillsammans på två och ett halvt år, vilket resulterade i en tredjeplats! Tubbe (26 år) var dessutom snabbast i speeden, och så glad över att få komma ut och tävla igen.

Förberedelser

Tävlingsförberedelserna har sett väldigt annorlunda ut jämfört med innan jag blev sjuk, där jag knappt ridit innan tävlingen. För att ta mig igenom tävlingsdagen och veckorna inför lade jag upp en daglig planering för alla aktiviteter och vila, med en total vilodag varannan dag. Jag red bara två till tre stycken trettiominuters pass per vecka och packade flera dagar innan tävlingsdagen, så att jag kunde ta en total vilodag dagen innan tävlingen. Veckan innan tävlingen använde jag rullstolen varje dag för att spara energi, fick hjälp att sadla och sadla av hästen, ställde in min vanliga träning, tog flera vilodagar samt en en total vilodag dagen innan. Jag fick även hjälp att packa och göra i ordning hästen och hade hela tävlingsdagen planerad långt i förväg.

Tävlingsdagen

Själva tävlingsdagen började extremt tidigt, där jag hade ställt mitt alarm på 04:00 för att hinna med min invecklade morgonrutin för min POTS (mediciner, tillskott, pneumatisk kompression med mera). Därefter bar det av till Uppsala ponnyklubb, där jag lyckades rulla den extremt blöta banan med min elsparkcykel. Det var lugnt sagt en annorlunda tävlingsdag, där packningen bland annat bestod av min rullstol och en utfällbar säng för mig att vila på (se bild nedan). Eftersom min POTS blir värre av att jag befinner mig i en upprätt position tog vi med sängen så att jag kunde vila både innan och under tävlingen, vilket hjälpte mig att ta mig igenom hela tävlingsdagen. Utöver det hade jag med mig mediciner och elektrolyter, och såg till att vila så fort jag fick chansen. Som tur var hade jag en riktigt bra dag symptommässigt, och det var först efter prisutdelningen som jag började må riktigt dåligt.

Tubbe och jag tävlade i Working Equitation (WE), vilket består av tre moment: dressyr, teknik och speed. Jag vet inte vem av oss som var gladast över att vara ute och tävla igen, där Tubbe som varit lite trött hemma, plötsligt var hur pigg som helst. Det regnade en hel del innan dressyren, och då vi hade råkat sadla aningen för tidigt tänkte mamma stoppa in Tubbe i transporten en stund- vilket han totalvägrade. Från och med ögonblicket han klev ur transporten ville han bara gå i riktning mot tävlingsbanorna, och det var tydligt att han tyckte det var kul att få komma ut igen.

Hur det gick

Tubbe var lite spänd i dressyren, men tog sig trots det igenom programmet riktigt fint. Efter dressyren hade vi ungefär en timme på oss innan det var dags att rida fram inför teknik och speed, under vilken jag passade på att ligga ner en stund i transporten.

Tubbes favoritmoment är helt klart speeden, vilken rids så fort som möjligt. Efter att ha legat 6:a av 13 efter dressyren och 9:a efter tekniken lyckades vi speeda oss till en tredjeplats totalt, där Tubbe var snabbast i speeden. Tubbe gav verkligen allt han hade och det var garanterat den bästa speeden vi någonsin ridit.

Att komma ut och tävla igen har varit ett av mina största mål sedan jag blev sjuk, och det kändes verkligen otroligt att äntligen kunna göra det. Jag har gått från att vara i princip sängliggandes till att börja rida igen i skritt, till nu: där jag tagit mig igenom en hel tävlingsdag.

Jag önskar att jag kunde tävla varje dag (så kul tyckte jag att det var) men det går förstås inte, varken för hästen eller mig. Jag känner mig helt chockad och så otroligt glad över gårdagen, där vårt enda mål var att ta oss igenom dagen. Ingen av oss kunde riktigt tro att det var sant när resultatet kom att vi blivit placerade, men det var såklart extra roligt, och en bonus på en redan perfekt dag.

Jag är så tacksam för min Tubbe som alltid gör sitt bästa, och som är så försiktig med mig sedan jag blev sjuk, samt för all hjälp jag fick av såväl mamma som stallpersonal inför och under själva tävlingsdagen.

Nu vilar jag efter helgens äventyr och hoppas på att jag inte ska behöva spendera alltför många dagar eller veckor i sängen. Förhoppningsvis dröjer det inte alldeles för länge till nästa tävling!

Min Tubbemara ❤