POTS-sorkens resa

En kort uppdatering

Hösten är här och jag tänkte att det var dags för en uppdatering gällande vad som händer i mitt liv.

Plötsligt känns det som om livet flyger fram, med tävlingen, middagar, träffar med vänner och läkarbesök. Både Tubbe och jag tog en hel veckas vila efter tävlingen, där han fick skritta ut med stalltjejerna medan jag låg hemma i sängen. Jag känner mig fortfarande inte helt återhämtad efter tävlingshelgen, och särskilt inte som jag gjort en rad små utflykter sedan dess. Vårt första ridpass tillsammans var i söndags, exakt en vecka efter tävlingen, under vilket vi bara skrittade ut barbacka i 20 minuter. När nästa tävling blir vet jag inte, men jag hoppas på att det är snart.

För några veckor sedan började jag ta Florinef (Fludrokortison) igen; en medicin som påverkar kroppens salt- och vätskebalans. Det har gått ett år sedan jag provade Florinef för första gången, vilket resulterade i att jag hamnade på akuten över en natt. Hittills har jag inte märkt av någon skillnad annat än ett något högre blodtryck, vilket är positivt då mitt blodtryck är för lågt trots blodtryckshöjande medicin. Jag har heller inte hamnat på akuten, vilket även det är positivt.

Förra veckan hade jag ett första besök hos min nya vårdcentral för fortsatt förskrivning av mina läkemedel. Det var även första gången jag använde sjukresor, något som jag var extremt nervös inför, men som visade sig vara hur enkelt som helst, och definitivt något jag kommer att använda mig av i framtiden. Det tog knappt tio minuter för taxin att komma och hämta mig från mottagningen från och med det att jag ringde, och det var inga problem alls att få in rullstolen, vilket jag varit nervös inför. Även vårdcentralsbesöket gick bra, där jag fick träffa en riktigt trevlig läkare (något som inte alltid är fallet när det gäller vårdcentraler).

I helgen träffade jag några vänner från skolan jag gick i innan gymnasiet för att äta middag tillsammans, följt av en brunch på måndagen. Vi gick även på en liten ”promenad” (i mitt fall rullning) på Djurgården. Det är inte så ofta jag träffar folk sedan jag blev sjuk, men tack vare rullstolen kan jag numera följa med på saker och få känna på hur det är att leva lite.

Nästa vecka ska jag prova akupunktur för första gången och det kommer garanterat att komma en uppdatering här om hur det gick och om jag märker av någon förbättring. Jag tar fortsatt mina B12-sprutor och tycker mig ha märkt av en förbättring i symptom såsom trötthet och hjärndimma, även om det är svårt att säga exakt vad det är som har hjälpt med tanke på all förändring som skett i mitt liv på sistone. Det är dock en tydlig skillnad mellan innan och efter det att jag började ta sprutorna, där jag klarat av att göra mer dagligen och haft färre riktigt dåliga dagar. Jag väntar fortfarande på svar från neurologen gällande magnetkameraundersökningen som jag gjorde i juni, samt en kallelse inför nästa undersökning.

Det känns märkligt att det blivit höst utan att jag börjat skolan, men jag vet samtidigt att jag behöver all vila jag kan få. Min plan är att må bra nog att kunna börja plugga åtminstone enstaka kurser till hösten 2026, och för att klara av det behöver jag lägga all min tid på att bli bättre. Tills dess provar jag allt jag kan och fortsätter med min träning, där jag gjort enorma framsteg på sistone.