POTS-sorkens resa

I takt med att jag har börjat må lite bättre på sistone har jag kunnat ta mig hemifrån alltmer. Det har dock visat sig vara nästintill omöjligt för mig att ta mig fram på egen hand i min manuella rullstol då jag inte kan putta mig själv längre sträckor, och minsta lilla backe innebär ett totalstopp på vägen. Mitt drivaggregat (som för övrigt är otroligt bra) har visat sig vara för stort för att ta med på många platser, och jag klarar mig inte utan någon slags motor.

När jag fick min manuella rullstol var tanken att någon skulle putta mig vid de tillfällen som jag inte kan ha med drivaggregatet, då jag blir för trött av att putta mig själv. Tack vare min narkolepsi-medicin och sjukresor har jag dock börjat bli alltmer självständig, och åker hemifrån på egen hand allt oftare. Vid de tillfällen jag inte kan ha med mig drivaggregatet kan jag ofta inte ta mig fram överhuvudtaget, vilket såklart är ett stort problem.

Under RME-konferensen träffade vi en kvinna med en ihopfällbar elrullstol som jag fick provåka. Jag hade aldrig trott att jag skulle uppleva en större frihet än den jag får av min rullstol och drivaggregat, men plötsligt var det exakt samma känsla som första gången jag provade drivaggregatet: en sådan enorm frihet som jag aldrig tidigare upplevt. Rullstolen rörde sig fram med hjälp av en joystick, utan att ta upp hälften så mycket plats som mitt drivaggregat. Det kändes som om jag svävade fram.

I samband med ett möte med min nya arbetsterapeut passade jag på att fråga om det fanns någon möjlighet att få en elrullstol. Som ni redan vet vill jag börja plugga igen så snart min kropp tillåter det, och att ta mig omkring på skolan samtidigt som jag ska orka med lektioner är någonting jag funderat över ett tag. Att bara ha min manuella rullstol är inte ett alternativ, samtidigt som drivaggregatet blir för stort i klassrum, hissar och andra utrymmen. Min arbetsterapeut lyfte frågan med hjälpmedelscentralen och till min stora lättnad var svaret ett ja. Jag kunde antingen få en Eloflex F från hjälpmedelscentralen, eller köpa en ihopfällbar elrullstol med hjälp av Fritt val.

Problemet med de flesta elrullstolar är att de väger extremt mycket, vilket inte är ett alternativ för mig som behöver kunna lyfta in rullstolen i bagageluckan. Mamma har en svår nackskada som gör att hon inte kan lyfta tungt, och jag vill inte vara i behov av hjälp för att lufta rullstolen in och ut ur bilen. Eloflex F som finns på hjälpmedelscentralen väger uppemot 30 kilo, vilket var alldeles för tungt för mig. Jag fick därför möjligheten att köpa en ihopfällbar elrullstol med fritt val, vilket innebär att man får en rekvisition på en viss summa pengar för att köpa valfritt hjälpmedel.

Efter veckor av efterforskningar valde jag en Eloflex D2; en elrullstol som egentligen är lika tung som Eloflex F, men som går att plocka isär i två delar på 14 respektive 16 kilo, vilket gör den betydligt lättare att lyfta in och ut ur bilen. Utöver det har den ett justerbart ryggstöd och en körsträcka på 30 kilometer. Den kan även ta sig fram på ojämna underlag, vända nästan helt på stället och klarar av lägre trottoarkanter.

De senaste månaderna har inneburit en kamp för mig när det gäller att ta mig fram, och det är därmed en enorm lättnad att veta att jag nu kommer att kunna ta mig fram på egen hand oavsett vart jag befinner mig. Jag ser verkligen fram emot alla framtida äventyr och att slippa kämpa mig fram för varje meter!